It's Stina baby

öööh stina du e så seg, ööh ditt mongo sluta vara så dum blablabla.

Det är FAKTISKT inte så lätt, och jag ska berätta min tragiska barndomsberättelse om varför jag är dum i huvudet!

Det var en soliga dag i april(eller nån annan månad, jag är inte så insatt) och Stina och hennes kära syster Ingrid hade den smärtsamma livshotande förfärliga sjukdomen kallad vattkoppor. Så vi var hemma från dagis, vilket inte var så jättejobbigt. Då fick man ju leka med sina egna coola leksaker. För jag hade riktigt coola leksaker! Våra coola leksaker dög dock inte åt oss så vi bestämde oss för att bygga en koja, och en praktfull sådan. Koja var väldigt avancerad, den bestod av ett litet grönt bord, en grön filt och en stol plaserad mitt på bordet. Ett riktigt slott var det. Och eftersom att jag är så vacker, fantastisk, snäll, godhjärtat och framförallt ödmjuk så var det inte mer än rätt att jag placerade min barnaända på stolen på bordet som då skulle föreställa någon slags tron. Min undersåte Ingrid ville också sitta på tronen och snäll som jag var lät jag henne sätta sig framför stolen där jag ansåg att det fanns GOTT om plats. Fast neeeeeeeerå hon skulle självklart ha mer plats och börjar maka in sig så att min fina fina tron faller bakåt och jag slår i huvudet och börjar blöda, börjar blöda fruktansvärt mycket också, fick åka in på sjukhus sy lite i huvet för det blev ett hål och jag blev korkad!

OCH NI BARA KLAGAR! jävla okänsliga bitches...