It's Stina baby

Idag var dagen, som jag kände, att jag inte längre är någon wb fjortis. Jag kände mig nyskapt och fräsch som ett smultron. Det är okej att kalla mig smultron stina. Så jag rev upp min garderob slängde ut allt jag inte ville ha kvar, jag hade förväntat mig ungefär femton plagg men icke!

Jag blev mycket förvånad, chokad över den BRUTALA hög med kläder jag inte vill ha längre som jag lyckades åstakomma. Den var seriöst talat enorm. Den tog upp hela mitt rum, mitt rum är visserligen ganska litet, men inte så litet. En sak jag inte förstår, är hur allt detta fick plats!? Min garderob består av en byrå, en garderob som jag delar med min bror xD , och typ sex papperspåsar. Visst att det kan få plats lite i det. MEN NÅGOT SÅ BRUTALT!? Alltså, jag fick seriöst andningsnöd.

Men mitt problem är, att jag är emot att slänga saker. Speciellt detta, alla fjortiskläder. Det är liksom mitt forna jag som jag slänger bort. Fruktansvärt, men vad gör man? Det är liksom ett helt livsverk. Ett vackert sådant! Fast inte aktuellt längre. Liksom mina kläder är bara såååååååå 2008! :(

Så jag skrev en liten hej då låt till dem. Satt där på mitt klädgolv och grät medan jag sjöng. Melodin påminnde lite om blinka lilla stjärna. Det beror inte på att det är den enda låten jag kan spela på gitarr, absolut inte! Ni har fel!

Lägg märke till min ledsna blick!!!! (Det tog TID att få till den)